Krig och fred i Annedalshuset 21 nov 2024. Föredrag.
Om ordet fred. Germanskt ord, vars rot betyder Skydda, Älska, samma rot som i Fri, fria, frilla och frände!
1.Mikas dröm, vision av freden
Vi börjar i Gamla Testamentet, inte med det femte budet, Du skall icke dräpa, men med Profeten Mika som levde på 700-talet f Kr., samtida med Jesaja. Israel hotades vid denna tid av det expanderande assyriska riket, och oron var stor. Mika var en enkel man, antagligen en småbonde, vilket märks av hans liknelser, och hans profetior betraktades som mindre betydande, till skillnad från Jerusalembon Jesajas. Mika går till rätta både med överheten och med tidens aningslösa ’lyckospridare’. När Israels folk blir rättfärdigt, dess ledare ocxh pråster inte är korrumperade, inte förtrycker de fattiga, ödmjukar sig och följer Herrens bud, då kommer enligt Mika den goda tiden: ”Och han skall döma mellan många folk och skipa rätt åt mäktigahednafolk. Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida. Och var och en skall sitta under sitt vinträd och sitt fikonträd, och ingen skall förskräcka honom; ty så har herren Sebaot talat. Ja, alla andra folk vandra var och en i sin Guds namn, men vi vilja vandra i Herrens, vår Guds namn, alltid och evinnerligen.” (GT: Mika: 4: 3-5. I vår tid: Plogbillsrörelsen. Lära ut icke-våld: fredsminister, fredsdepartement. Som tjuren Ferdinand ligga och njuta livet under en ek.)
*
2.Inlevelsen i den Andre, Kvinnorna i centrum. Sophrosyne, Hybris. Fredsröster i antikens Athen.
*Aischylos: Bara några år efter Athens mirakulösa seger över de övermäktiga perserna i sjöslaget vid Salamis 481 f Kr. då athenarna fortf.från teatern kunde se sina brandskadade tempel uppe på Akropolis uppförs Aischylos drama, Perserna. Perspektivet är den Andres, förlorarnas. Scenen är den persiska änkedrottningens gemak och dramat skildrar hennes sorg och oro över nederlaget men mest över sonen, Xerxes vars förtvivlan athenarna också fick leva sig in i. Detta var Aischylos’ maning till Athens ledare: Segrare bör visa besinning, sophrosyne, hänsyn, respekt och medkänsla! Varning för hybris! Men: Den besinning som Aischylos manifesterar i detta drama blir inte Athens fortsatta väg. Tvärtom. Segerruset tar över, grekernas dödssynd, Hybris.
*Euripides tema: Ve alla krig! Mitt under det grekiska, pelopponesiska inbördeskriget mellan fr.allt Athen och Sparta, år 415 f Kr. och som en reaktion mot det och mot Athens allt mer imperialistiska och arroganta politik – grymheter t ex mot folket på ön Melos där de ville ha en flottbas i kriget mot Sparta – uppförs Euripides’ drama, Trojanskorna. Euripides – ”grubblaren och tvivlaren” bland dramatikerna i antikens Aten har skrivit ett antikrigsdrama som radikalt ifrågasätter grekernas stora seger över Troja, 7-800 år tidigare, skildrat i deras stora nationalepos, Iliaden. Scenen är förödelsen vid Troja, och dramat förmedlar istället de besegrades sorg, inlevelsen och medkänslan med de maktlösa och misshandlade kvinnorna, drottning Hekabe, hennes dotter Kassandra och de andra trojanskor, som nu väntar på att föras bort som slavar till sina mäns banemän.
”Varje människa kan skilja mellan gott och ont. Hon vet hur mycket freden är förmer än kriget, den fred som alla Sånggudinnor älska, som fröjdar sig åt fruktsamhet och välstånd…Men i vår dårskap akta vi den ej. Vi föredraga kriget och förtrycka den som är svagare, man emot man, och stat emot stat.”
OBS Athenarnas tolerans! Båda dramernas ’bristande patriotism! Liksom även Aristofanes komedi visar prov på:
*Aristofanes. Kvinnornas fredsaktion över de fientliga gränserna.
Några år senare, 411 f Kr. uppförs Aristofanes komedi Lysistrate. Det pelopponesiska kriget rasar än, och Lysistrate anser att krig är en angelägenhet främst för kvinnor eftersom det är de som offrar sig, offrar sina söner och sina män.Men förväntas sätta Patriotismen, Männens stolthet och Ära, Saken, före Livet och kärleken. Ett ständigt lika aktuellt tema! Lysistrate är känd för sin kärleksstrejk, som ju lyckas. Kriget avbryts, männen kommer hem och komedin slutar i frid och fröjd. Men det egentligen mest radikala med den är att Lysistrates fredsaktion överskrider de nationella gränserna. Kvinnor från alla fientliga stadsstater deltar!
(I verkligheten avslutades kriget först 7 år senare, 404 f Kr, med ett totalt nederlag för Athen, hårda fredsvillkor och ett slut på Athens makt som sjönation. Vilket några århundraden senare beredde väg för ett nytt imperium i Medelhavsvärlden, det mäktigaste dittills, det romerska. Pax Romana, den romerska freden, var imperiets fred – baserat på vasallstater och vasallfurstar, romerska militärbaser, och tillslag mot minsta revolt eller upprorisk vasall. Ungefär som USA idag upprätthåller sin Pax americana. Kristendomen spreds till Europa med romarriket. I en paradoxal gestalt. Å ena sidan Det femte budet, Kristus kärleksbudskap. Du skall älska din nästa såsom dig själv, Älska dina fiender, Vänd andra kinden till. Och å den andra Kyrkan som världslig institution och politisk stormakt som använde sig av religionen, inte levde den. (Dostojevskij, Storinkvisitorn!) Exempel på det: Korstågen i medeltid och Religionskrigen under 15-1600-tal. Där alla krigande parter påstod sig ha Gud på sin sida. Och rationaliserade sitt dödande genom att avhumanisera fienden – ”Fienden är icke vår nästa.” Som i alla krig.)
3.Kristen pacifism, kväkarna – aktiva fredsmäklare
Vid mitten av 1650-talet, under religionskrigen i Europa och i England, samlade den engelske kristne fritänkaren och vandrande predikanten, George Fox, sina likasinnade vänner och bildade Vännernas samfund, kanske mest kända som Kväkarna (antagligen ursprungligen ett nedsättande epitet pga en misstolkning av deras andaktsform, men ett namn Vännerna själva accepterade och införlivade, dvs. på sitt fredliga sätt avväpnade!) George Fox hade som ung fått en Kristusuppenbarelse av ett ”inre ljus”, av att ”vara i samma ande som frambragt de heliga skrifterna”. Om alla människor kan söka och nå detta inre ljus behövs inga präster eller dogmer. Alla är jämlika, kvinnor som män, svarta som vita, kristna som ”hedningar”.. George Fox duade alla och fängslades flera gånger både för sitt religiösa fritänkeri och vägran att underkasta sig såväl kyrkans som samhällets hierarkier och regler. Vännernas andakt äger rum i tystnad utan ledare, men var och en som känner sig manad kan tala.
När det blev möjligt vid slutet av 1600-talet emigrerade många kväkare till Nordamerika. Kväkarna engagerade sig från början starkt mot slaveriet och mot krig i alla former. Såsom pacifister har dekonsekvent bedrivit aktivt fredsarbete, såväl konkret hjälp, Kväkarhjälpen, som diplomatiskt, brobryggande arbete över hela världen. Genom att sammanföra parter i konflikt eller krig under enkla och anspråkslösa former. Ett pågående fredsmäkleri.”Vi viger oss åt det levande vattnet, att det må flöda genom oss – där vi bor, regionalt och i den breda Världsgemenskapen. Vi viger oss åt att bygga freden som övergår allt förstånd, åt att reparera världen och att öppna våra liv för ljuset…” (Världsmötet i Kabarak, 2012) Världsmötet 2024 i Sydafrika präglades av Ubuntu.Ubuntu är ett xhosa-ord med rötter i sydafrikansk filosofi: Jag existerar enbart för att Du finns.
Idag uppskattas antalet kväkare i världen till 400.000. Räknar man in Vännernas vänner, minst det dubbla. Den svenska kväkarsamfundet bildades på 1930-talet av bl.a Emilia Fogelclou, o även Elin Wägner kom att delta. Viggbyholmsskolan, ett centrum.
1947 tilldelades Vännernas samfund Nobels fredspris för sitt aktiva fredsarbete. (OBS Elin Wägner, Fred med jorden, 1941)
*
(Emmanuel Kants lilla skrift Den eviga freden (1795) en manifestation av upplysningstanken- drömmen om en förnuftig värld och människa. Institutionaliserad värdegemenskap. Bildar övergång till den brytningstid som återspeglas i Bertha v Suttners liv och verk: )
4.Ned med vapnen! Helig vrede och internationell fredsrörelse
Det allra första Nobelska Fredspriset, 1905, gick till den som övertygat vännen, ”dynamitarden” Alfred Nobel, om att det borde instiftas: Bertha von Suttner (1843-1914) en enastående kvinna! Bertha von Kinsky, gift von Suttner, var en österrikisk/habsburgsk grevinna och baronessa, romanförfattare, journalist och med tiden en ledande gestalt i den internationella/europeiska fredsrörelse som började växa fram under andra hälften av 1800-talet. En omvälvande och hoppfull tid.
Bertha v Suttners mest kända roman Ned med vapnen! är en antikrigsroman, en kärleksroman och en utvecklingsroman. Den skildrar en ung österrikisk grevinnas, Marthas, gradvisa både intellektuella och emotionella uppvaknande och allt skarpare kritik av den habsburgska aristokratins vurm för militärer och krig. Den politiska bakgrunden i Ned med vapnen! är det habsburgska väldets begynnande kris, bl a den italienska och den preussiska nationalismen och de krig den för med sig. Romanens Martha förlorar sin älskade förste man på slagfälten i Lombardiet, ett öde som absolut inte får drabba hennes älskade unge son!
Som en röd tråd i romanen, löper debatten mellan Martha och hennes far, generalen, och deras alltmer vitt skilda ståndpunkter. De för en kamp om hennes sons framtid. För den gamle generalen är kriget en nödvändighet, för rikets ära, för männens ära, stolthet och identitet, mandomsprovet!, och som ett reningsbad för ett folk. Han romantiserar Kriget, krigs- och segerruset på slagfälten, och t o m nederlagens revanschism. Men Martha och romanen klär, ja, sliter av kriget all dess ärofyllda glans, visar upp det i all sin nakna fasansfulla verklighet med de mest osminkade sakliga skildringar av krigets grymheter som tänkas kan. Hon vill berätta för sin familj om det hon såg med egna ögon när hon letade efter sin än mer älskade andre man på slagfälten i Böhmen i kriget mellan Preussen och Österrike på 1860-talet. De ryser, vägrar lyssna: ”Då brast mitt tålamod. ”Ni med ert pryderi och tillgjorda anständighet! Allt uselt och gräsligt får gärna hända, det gör ingenting. Men att nämna det vid namn det får man inte. Om blod och smuts får de stackars ömtåliga kvinnorna ingenting höra och ingenting säga. Men brodera fanor som ska svaja över blodbaden det går bra det.” (s. 226) För Bertha v S och för romanens Martha är krig inget annat än barbari. Krig förädlar inte människan. Det gör istället bildning, konst och inlevelseförmåga. Som bara kan odlas och utvecklas i fred. Både romanens Martha och verklighetens Bertha v S lämnar sitt aristokratiska societetsliv bakom sig och börjar tillsammans med sin man, verklighetens Arthur von Suttner, att studera politik, folkrätt, och möjligheterna för att förebygga krig, förbereda marken för en värld där mellanstatliga konflikter inte löses med militärt våld utan fredligt, via skiljedomstolar.
Ned med vapnen! blev en sensation när den kom ut 1889. Den kristne radikalpacifisten, Leo Tolstoj skrev till Bertha v Suttner: ”På samma sätt som Harriet Beecher Stowes bok, Onkel Toms stuga, fick stopp på slaveriet kommer er bok att få krigen att upphöra.” Och det kunde tyckas som om de var på väg att lyckas. En internationell fredsrörelse var på väg att ta form via fredsföreningar, tidskrifter, föredragsturnéer, fredskongresser. Dessutom är den nu framväxande socialistiska rörelsen en antikrigsrörelse som samlade milliontals arbetare. Alfred Nobel, som Bertha v Kinsky (ännu inte gift) först lärde känna när hon en mkt kort tid arbetade som hans sekreterare i Paris 1876, och som kom att fascineras av henne, skriver i sitt sista brev till henne, samma år, som han dör, 1896: ”Jag är hänförd över att se hur fredsrörelsen vinner mark och gehör, tack vare utbildningen av massorna och särskilt tack vare de som kämpar mot fördomar och mörka krafter, däribland i högsta grad Ni. Detta är er Adelstitel ”. Som en av ytterst få ’civila’ deltagare på den allra första fredskonferensen i Haag 1899, initierad av den unge ryske, och sista tsaren, Nikolaus II, lyckades Bertha v Suttner med hjälp av en ’fredslobby’ att få delegaterna att enas kring en konvention om fredligt biläggande av internationella konflikter, vilket ledde till den permanenta skiljedomstol som fortfarande verkar i Haag. Tsar Nikoalus II:s motiv till att sammankalla denna den första Haagkonferensen kan vara viktiga att känna till idag. Hans dröm var en internationell nedrustning. Efter faderns, tsar Alexander III:s förtidiga död 1894, påbörjades oroande stora rustningar med moderna vapen i Tyskland, Frankrike och Österrike-Ungern, vapen den ansträngda ryska ekonomin inte hade råd med. Den unge tsaren var också starkt påverkad av en polsk- rysk författare, Ivan Bloch, vars omfattande verk, Krigets framtid, målade upp en skräckinjagande vision av kapprustning och storkrig med slutsatsen att krig som konfliktlösning måste avskaffas en gång för alla! (Nikolaj kan förstås också ha varit påverkad av sin landsman Leo Tolstoy. Men Tolstoj var nog alltför radikal för en ung tsar! Tolstoj hade t.ex. skarpt kritiserat den nyinförda allmänna värnplikten som han betraktade som statens mest fruktansvärda och mest gudlösa brott mot den enskilde individen!)
Men regeringarna i stormakter som England, Tyskland och Ö-rike ställde sig helt kallsinniga till tanken på nedrustning. Det som ändå uppnåddes med denna första Haagkonferens 1899 var, var förutom skiljedomstolen, grunden till de s k Haagreglerna om humanitära inskränkningar i krigföringen som komplement till Genèvekonventionens skydd för civila i krigszoner (1864). Bl. a. regler mot användning av gas, en regel vi vet senare inte följdes. Istället utvecklades och utvecklas allt mer fruktansvärda vapen precis som Ivan Bloch förutsåg. Nikolaj II gjorde ett nytt försök 1907 men denna andra Haagkonferens blev en ännu större besvikelse. Bertha v Suttner kallade den, inte freds- utan ”krigstillämpningskonferens” (Kriegsgebrauchskonferenz) Inget tycktes kunna hejda rustningsspiralen och de krig som kom att utlösas av dess inneboende logik. Bertha von Suttner hann dö innan det första världskriget bröt ut i augusti 1914. Då hela hennes vision rasade samman. Varför?
Den internationella fredsrörelsen växte fram under den era vi kallar Belle Epoque, en till synes framstegsoptimistisk fredlig period. Men alla framsteg har baksidor. Med industrialiseringen kom ett växande behov av råvaror och därmed konkurrens mellan länder om råvaruproducerande kolonier; med den borgerliga kapitalismen kom nationalstaten och mer eller mindre extrema nationalistiska idéer och rörelser; med upplösningen av de feodala trad. inom krigsväsendet kom införandet av allmän värnplikt, vilket innebar enorma stående arméer, med den tekniska utvecklingen alltmer destruktiva vapen. Alla dessa baksidor accelererade under ytan under denna till synes ’vackra, sköna epok’. Det vi idag kallar det militärindustriella komplexet började vi denna tid ta form – en infernalisk allians mellan teknikutveckling, maktlystnad och girighet, och blivit allt mäktigare.. (Försvarsmakter/vapenindustrier testar sina nya vapen i ständigt nya krig, t.ex. Libyen. USA testade sitt nya kärnvapen över Hiroshima och Nagasaki!! Knappast längre ett mandomsprov.
Bertha v Suttners tro på en ljusare framtid och mänsklighetens humanisering hade aldrig varit naiv. I romanen Ned med vapnen! ser hon klart att fransmännens nederlag i fransk-preussiska kriget, 1870-71, skulle komma att ligga o pyra i väntan på revansch. Och hon var hela tiden klar över farorna i den industriella och vetenskapliga utvecklingen. Redan 1888, året innan Ned med vapnen!, publicerade hon Das Maschinenzeitalter. Politisk-filosofiska föreläsningar om framtiden. Och i en av sin sista tendensromaner, Der Menschheit in Hochgedanken (Mänskligheten i åtanke/högsta fara? ) från 1911, utmålas för första gången skräckvisionen av ett atomkrig. Hon såg redan då att upptäckten av radium innebar att människan därmed fick till sitt förfogande en ”ofattbart stark kraftkälla, som om den användes i krig kunde utplåna fiendens städer, flottor, armeér på blott ett par minuter…” Året efter, 1912, utkom hennes ”Die Barbarisierung der Luft”, en skrift om beväpningen av flygmaskinen, dvs stridsflyget. Stefan Zweig berättar i sitt ’testamente’ Världen av igår om ett möte med Bertha v Suttner, ”vår tids storslagna och storsinta Kassandra” i Wien en tid före krigsutbrottet. Hon är mkt upprörd: ”Kriget står för dörren, och de gömmer och hemlighåller allt för oss som vanligt. Varför gör ni ingenting ni unga?Det är ju er det gäller. Försvara er …lämna inte allt åt oss gamla kvinnor som ingen lyssnar på….Det är värre än någonsin. Maskinen är ju redan igång.”
Bertha von Suttner dog i juni 1914 under förberedelserna för den 21:a fredskongressen i Wien i september samma år. Första världskriget bröt ut i augusti och kongressen ställdes in. Av den blev istället följande år en kvinnornas internationella fredskongress i Haag, som Ellen Key kallade, Det heliga upproret”, där bl.a andra kväkarna Emilia Fogelclou och Elin Wägner deltog. Ur den föddes Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF. En ännu vital organisation.
*
Bertha von Suttner var i likhet med Leo Tolstoj en totalt orädd intellektuell. Även han dog innan det första världskriget bröt ut. En som levde och lika modigt reste ragg mot kriget var Herman Hesse (1877-1962):
5.De intellektuella i krigstider. Försvaret av Humanismen.
I augusti 1914 avbröt Hermann Hesse omedelbart arbetet med ”Österlandsfärden” för att skriva en artikel om de intellektuellas roll i krig: ”. Krigets första offer är sanningen. (Aischylos!) Blir ett japanskt skådespel sämre för att japanska flottan har bombat Tsingtao? Har en dålig tysk bok blivit överlägsen en bra engelsk därför att länderna befinner sig i krig? Gör krigsutbrottet fransk kultur värdelös. Det vill man inbilla oss. Vi måste vägra att delta i detta bedrägeri. Det är förklarligt om politiker och soldater förblindas av hat mot fienden. Men när även de intellektuella grips av krigshetsen och skriver kamplyrik, bojkottar ”fientlig” konst och smädar hela folk – vem skall då försvara sanningen? Goethe skrev inte krigslyrik 1813. Han behöll sin inre frihet. Han följde sitt intellektuella samvete. Den som en gång trott på mänsklighetens idé, på vetenskapens universalitet, på en konst utan nationella begränsningar får inte svika sin övertygelse när den nu sätts på prov. Om även de intellektuella förråder de andliga värdena kommer kriget att krossa Europas grundvalar. Några måste fortsätta freden även om hela världen för krig. Några måste försöka bevara så mycket som möjligt av freden – det är den uppgift som framtiden ställer idag.” Så skrev Hesse i september 1914 i Neue Züricher Zeitung och artikeln dömde honom till många års ensamhet. Han överröstes av anonyma smädeskrivelser, hans verk bojkottades, och han själv kallades landsförrädare. ”Den tyska nationalismen kastade sig över honom som ett vilddjur.” skriver Sven Lindqvist. En av de ytterst få som trädde fram till hans försvar. var den kände franske författaren, pacifisten, tolstojanen, och världsmedborgaren, Romain Rolland, vilket inte gjorde hans liv lättare. Vi ser samma fenomen idag, de avvikande rösterna tystas, även erfarna diplomater som Blix, Schori, Hirdman, och förhånas och massmedia förvandlas till regeringars språkrör o megafoner! Samma masshysteri och massuggestion nu som då. Jag tror att Hesse var helt klar över vilka krafter han utmanade. Men ville göra allt han förmådde. Hesse levde resten av sitt liv i Schweiz, och fortsatte att publicera antikrigsartiklar, oftast under preudonym, under hela kriget, och eg. resten av sitt liv. Behöll besinning, sophrosyne, och balans. 1940 skriver han: ”Ängen härjas kanske i morgon av granater och giftgas och skyttegravar, men blommorna låter sig inte förstöras, de fortsätter envist att bilda sina blad och utsökta blomkalkar…”
(Litt.om Första V-kriget: Romain Rolland, Stefan Zweig, Roger Martin du Gard, Släkten Thibault! Solsjenitsyn, Augusti 14, m fl.)
*
Hesse skulle, om han hade känt Etty Hillesum, i henne funnit en syster:
6.Inre fred. Etty Hillesum ( 1914- 1943) holländsk judinna, kallade sig själv ”Det tänkande hjärtat i baracken”, i uppsamlingslägret Westerbork i Holland, där hon på alla sätt – även erotiska – försökte hålla modet uppe hos sina medmänniskor, innan hon tillsammans med sina föräldrar deporterades till Auschwitz där hon dog efter bara några månader. Hon skrev dagbok de sista åren av sitt liv och hann gudskelov lämna dem till en vän innan hon deporterades. De gavs ut, men först 40 år senare. (En förkortad sv.utgåva, Det förstörda livet, kom ut i slutet av 1990-talet, helt fel titel! Nu finns en svensk mer fullständig nyutgåva, Dagböcker och brev – i urval. Faehton, 2018 ) De är en skatt.
”Till syvende och sist har vi endast en moralisk plikt: att inom oss själva återerövra stora områden av fred, mer och mer fred, och att låta den stråla mot andra.”