E.G. Geijer – Eva Björkander Mannheimer

”Tocqueville, De la Démocratie en Amérique, en av de bästa böcker jag läst och någon kan läsa”, skrev Geijer entusiastiskt i sin egen tidskrift, Litteraturbladet. Tocquevilles andra större verk, L’ancien régime et la revolution, kom ut tio år efter Geijers död, men den hade säkerligen gjort honom lika entusiastisk.

Om Alexis de Tocqueville, Den gamla regimen och revolutionen, och om de famösa franska filosoferna – var när hur fick de sin betydelse? (och vad vi kan lära av 1700-talet för att förstå dagens ’populism’):

”Hur kunde det komma sig att de intellektuella som saknade samhällsställning, varken hade titlar, rikedomar, ansvar eller makt faktiskt blev tidens främsta politiker, och till och med de enda eftersom de, medan andra styrde, ensamma åtnjöt auktoritet.”

Varför utbröt denna överallt förberedda och överallt hotande revolution just i Frankrike och inte någon annanstans?

Fortsätt läsa ”Tocqueville, de franska intellektuella och revolutionen”

Erik Gustav Geijers sista sommar, Europaresan 1846, mötet med Felix Mendelssohn…

”Redan är den europeiska republiken så färdig, att om man sårat en lem, hela kroppen känner det”. (EG Geijer, installationsföreläsning som professor i historia vid Uppsala universitet, 27 mars 1817)

”Jag har lärt mycket på denna resa. Jag har väl ej förgäves suttit på lur deruppe i det gamla Uppsala och lyssnat på knäppningarna af tidens ur i min enslighet. På det hela har jag angående dess rörelse sett, hört och gissat rätt. Men åskådningen livar allt och jag är nu så full av tankar att jag redan i tysthet föresatt mig att under stillheten i Schlangenbad gripa till pennan … De religiösa frågorna hänga såsom ett åskmoln över Tyskland. Ingen kan komma härner utan att känna denna atmosfär. Det känns såsom Tyskland skulle gå en revolution till mötes…”(Geijer, brev till Fredrika Bremer från Schlangenbad, juni -1846)

I John Landquists gedigna biografi om vår egen värmländske upplysningsman, filosof och tänkare, historiker, diktare och kompositör, Erik Gustav Geijer (1783-1847), Geijer, en levnadsteckning (1954), saknas en sista pusselbit, Geijers resa ner till kontinenten tillsammans med sin familj – hustrun Anna Lisa, dottern Agnes och Agnes blivande svägerska Eva Hamilton – sommaren 1846, som blev hans sista. Landquist nämner den på ett par rader som inte speglar dess betydelse för den vitalitet, den ”föryngringsprocess”, som präglade Geijers sista levnadsår, inte minst det geniala minnestalet över Esaias Tegnér i december samma år.
En livfull skildring av den får vi däremot i del III av Geijers dotterdotter Anna Hamilton Geetes verk om Geijers sista år, I Solnedgången, (Bonniers 1910-12), som bygger på resenärernas dagböcker och många brev hem till Sverige. De förmedlar inte bara fascinerande kulturhistoria utan också levande människor, kända och okända – Felix Mendelssohn, Jenny Lind, EM Arndt och många andra som de mötte under sin resa.
Fortsätt läsa ”EG Geijers sista resa, Europaresan sommaren 1846”