(Publicerad i Dagens Arena/Essä 16 juni 2023)
Historien upprepar sig. När Herman Hesse i augusti 1914 genast lade sitt eget romanskrivande åt sidan för att mana sina kolleger runtom i Europa till besinning, kastade sig nationalisterna över honom och han drevs i landsflykt. Hesse skriver:
”Krigets första offer är sanningen. Blir ett japanskt skådespel sämre för att japanska flottan har bombat Tsingtao? Har en dålig tysk bok blivit överlägsen en bra engelsk därför att länderna befinner sig i krig? Gör krigsutbrottet fransk kultur värdelös.
Det vill man inbilla oss. Vi måste vägra att delta i detta bedrägeri. Det är förklarligt om politiker och soldater förblindas av hat mot fienden. Men när även de intellektuella grips av krigshetsen och skriver kamplyrik, bojkottar ”fientlig” konst och smädar hela folk – vem skall då försvara sanningen?…… Några måste fortsätta freden även om hela världen för krig.”
När Stefan Zweig, året 1936, reflekterar över det då annalkande kriget, i artikeln, ”1914 och idag”, (publ. postumt i essäsamlingen Tiden och Världen, i sv. utg1944) är det framför allt olikheterna han framhåller. Då, före augusti 1914, rådde i Europa en till synes samstämd fredsvilja: ”Kejsarna, kanslererna, diplomaterna och till och med officerarna talade bara om fred och åter fred. Det fanns inga professorer, inga politiker och kannstöpare som vågade att öppet förhärliga kriget som ett ’stålbad’, och förberedelserna hemlighölls noga för folket…” Ty då fanns ett potentiellt och reellt motstånd, en aktiv socialistisk international och en bred borgerlig fredsrörelse bakom Berta v Suttner (som Zweig några år senare skildrar livfullt i sitt ’testamente’, Världen av igår).
I Stefan Zweigs skrivande nu, 1936, däremot, ”saknas alla dessa hämningar fullständigt… Upprustningen försiggår i oerhörd skala och mitt på ljusa dagen…I vårt nuvarande Europa …bli nu för tiden hela folk andligen (eller rättare sagt mot all andlighet) tränade och disciplinerade uteslutande i krigets ideologi, hela produktionen omlägges och inriktas idag överallt med cynisk öppenhet på detta. …….. Det gives idag i Europa knappast någon möjlighet till offentlig meningsyttring. I mer än hälften av Europas länder är det fria ordet bundet genom censur, och till och med i de andra rättar sig försiktigheten frivilligt efter utrikesministeriets önskningar.”
Känns de sista raderna igen? Är vi inte på väg dit igen? Tecknen finns. Då, både 1914 och 1936, var det den nyväckta nationalismen och den historiska konflikten mellan Tyskland och Frankrike som var krigets egentliga epicentrum och orsak, medan det idag, efter kalla krigets slut, är en konflikt mellan USA/Nato och Ryssland/Kina, om vilken världsordning som skall råda – en multipolär eller en helt dominerad av supermakten USA, och Nato.
Norra Guldheden planerades av dåvarande stadsarkitekten, Tage William-Olsson, i början av 1940-talet som Sveriges första grannskapsenhet och har genom sin genomtänkta natur- och terränganpassade utformning klassats som riksintressant kulturmiljö. Det nya höghuset kommer bokstavligen att sätta Punkt för den ursprungliga grundtanken – höghusen högst upp mot norr och öster, trevåningshusen inkilade med minimala ingrepp i de naturliga bergsluttningarna ner mot väster och söder, grupperade i en halvcirkel runt områdets hjärtpunkt, Olssons trädgård.